Gårdagens debatt. Tja, vad ska man säga. Det är alltid kul, men jag ångrar att jag blev så arg. Det känns liksom utlämnande. För att klara sig i det svenska debattklimatet ska man vara kall och inte visa känslor.
Jag hade önskat att det hade blivit ett samtal om vad frihet är. Om frihet finns. Om vad styrning är, och var gränserna går. Om vad experimenterande med barn är. Om huruvuda barns lek är politisk eller inte. Om förskolan ska vara politisk.
Men tiden var för knapp och min förmåga att få till detta var tydligen puts väck.
På eftermiddagen och kvällen blev det fri lek.
Eller?
Barnen och jag cyklade till stranden - men det var JAG som föreslog stranden som utflyktsmål. Sen hindrade jag dem från att blöta ner sina jeans. Jag rullade upp dem. Lite styrning där. Men mest fick de leka fritt. Jag orkade inte ens engagera mig i deras lek där på stranden. Jag satt på en bänk! Jag satt på en bänk och var lat. Barnen såg ut att ha kul.
På bilderna lite fin gatukonst från cementfundamenten under Årstabron. Den intresserade oss mycket. Man kunde leka med den.
2 kommentarer:
1) Du lät inte arg, i alla fall inte i mina öron. Du lät resonerande, tydlig.
2) Det är svårt att debattera om flera saker samtidigt. Det du beskriver är andra debatter, nya texter, andra samtal. Det var inget misslyckande att inte få med det nu, utan en fokusering på den fråga som var aktuell.
Tack Tjillevippen.
Skicka en kommentar