måndag 28 februari 2011

Myten om Wu Tao-Tzu


Att gå in i väggen är vi många som vet mycket om. Jag undrar varifrån uttrycket kommer? Idrotten? Jag minns att vi övade oss på att flytta väggen till bakom mållinjen när jag sprang 1500-meterslopp under min tid som friidrottare. Och nu "kör vi ända in i kaklet" hör man ibland folk som jobbar på prestationsinriktade företag säga. Från simsporten?

En som verkligen gick in i väggen var kinesen Wu Tao-Tzu, en kille som enligt legenden först målade en muralmålning och sen såg en port in i den som han klev in i och försvann. Sven Lindqvist har skrivit en hel bok om detta, "Myten om Wu Tao-Tzu" från 1967. En annan som säkert har inspirerats av myten är Tove Jansson. I hennes "Pappan och havet" målar Muminmamman en väggmålning av Mumindalen inne i fyren som familjen tillfälligt bor i och där mamman vantrivs. Trotsigt, helt olikt Muminmamman, målar hon växter och föremål som hon saknar hemifrån och hon målar in flera versioner av sig själv. Sen blir hon rädd, och står framför sin målning och "vill hem från den här förskräckliga ön och det elaka havet... Hon slog armarna kring sitt äppelträd och blundade. Barken var skrovlig och varm. Ljudet av havet försvann. Mamman hade gått in i sin trädgård."
Forskarna har tvistat om huruvida mamman blir galen här, eller vad som egentligen händer. Men klart är att hon faktiskt går in i väggen. Och blir osynlig. Hennes familj ser henne inte när hon är därinne i väggen.

Antagligen har även Gro Dahle och Svein Nyhus inspirerats av myten. I deras "Snäll" försvinner den ordentliga lilla Lussi in i väggen.
"Inte bara lite. Inte bara några minuter. Inte bara ute på tjejernas toa. Utan alldeles borta, alldeles långtbortiväck försvunnen."

Om Wu Tao-Tzu någonsin kom ut ur sin tavla vet jag inte. Muminmamman gjorde det, och Muminpappan kommenterar hennes frånvaro med följande ord: "Du får inte skrämmas så där, sa pappan. Du måste tänka på att vi är vana vid att ha dig inomhus om kvällarna." Mamman svarar lite trotsigt (faktiskt) "Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid varandra och allting är likadant, inte sant älskling". (Och pappan stirrar osäker på henne men mamman bara skrattar och fortsätter att sy).

Lussi kommer också ut ur väggen till slut. Efter att hon känt "ett pirr i halsen. Det kittlar och surrar. Det fräser och susar, brusar och spränger. Ett skrik tränger fram ifrån magen. Och skriker växer sig stort i munnen. Och leendet spricker i tiotusen bitar. Och Lussi reser sig upp och skriker. ... För Lussi far rakt ut ur väggen så att stickorna sprätter och murbruket yr. Och Lussi är tre gånger tre och dubbelt upp synlig. Och Lussi skriker så taket skallrar. Nu får det vara nog! skriker Lussi. Och det får det." När hon kommer ut är hon lortig och stark och skriker och skrämmer in sin pappa i skåpet. "Ända till Finland hörs hon. Bannemej.".

Nog flirtar texterna med varandra? Och visst är de bra.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Fy farao vilket bra inlägg.

anna.printz sa...

Lussi, Muminmamman och den överarbetade går in i väggen på tre helt olika sätt. Eller? Nu fick jag något att tänka på, eller bilder att leka med. Lussi (barn) löser sin situation genom att gå in i väggen, innan hon bryter sig ut. Den utarbetade 35-åriga kvinnan går in i väggen - aj. Muminmamman, som jag tror är äldre än 35, löser sin situation genom att försvinna in i väggen. Kanske är det samma typ av personer som gör på tre olika sätt i tre olika åldrar? Som sagt, lite nya tankar börjar fara runt. Tack.

Klara Adolphson sa...

Min dotter föreslog att vi ska ta med Snäll och visa för lärarna på hennes sexårs. Har aldrig hänt förut. Snacka bra bok. Och tack för fint inlägg.

Erika sa...

Åh tack! vad vore livet utan Grannfrun?

Grannfrun sa...

Åh. Tack. Vad vore livet utan er.