Tove J

Nu är det Tove Jansson för hela slanten. Min 7,5-poängskurs "Mumin med mera" har dragit igång. Stockholms universitet. Röda linjen. Manne Siegbanh-villan. 23-åringar. Allhuset. Ni vet.

Det hela är underbart. Första föreläsningen höll Boel Westin, vår största muminkännare, och det var bara att luta sig tillbaka. Andra föreläsningen hade Elina Druker som skrivit en avhandling om den modernistiska bilderboken under 40- och 50-tal - en tradition i vilken Tove Janssons muminbilderböcker hör hemma Hennes avhandling heter "Modernismens bilder. Den moderna bilderboken i Norden". Det blir knappast mer intressant om ni frågar mig.

Så nu läser jag Tove. Och Westins avhandling "Familjen i dalen". Ja det är typ det enda jag gör för jag har nåt slags ryggskott från helvetet och sitter för 17 dagen i vår stora gråa soffa och har ont. Sitter ja. För ligga, nä, det går inte. Det gör för ont.

På de fina bilderna ovan ser ni Tove på hennes ö Klovharun i Borgå skärgård i Finska viken. Jag tror faktiskt att huset på Klovharun är det främsta svaret på varför jag är så intresserad av Tove. En sån ö, ett sånt hus, blåsten, klipporna, kargheten. Jag känner igen mig. Det där är min dröm.
På bilderna är hon tillsammans med kärleken Tuulikki Pietilä och sin mamma Ham (konstnären Signe Hammarsten).

Skärm skärm skärm

De senaste åren har det kommit en del böcker om shoppingfria år. Nu kommer böckerna om ickeuppkopplade år (här är kanske den första?). Så otroligt intressant. Hemma har jag fullt sjå med att hålla ungarna borta från skärmarna. Stänger jag av tv sätter de på datorn. Stänger jag av datorn hittar jag dem en stund senare med en mobiltelefon i handen. Tar jag den vill de spela tv-spel. Osv. Osv.

Jag som drömmer om muntlig berättande i skenet av levande ljus. (Haha - som Maria Borelius i Motboken, 52 tips för en hälsosammare familj : en stödbok för familjer i 2000-talet, en bok jag faktiskt sparat därför att den är så komiskt verklighetsfrånvänd).

1969 - 2011

Den här raringen till bok köpte jag på en loppis i somras. Den är utgiven 1969 men känns väldigt 2011. I korthet kan man säga att den handlar om guerilla gardening, närproducerade grönsaker och en rätt skön ekobutik som öppnar i kvarteret. Ett klart minus dock för genusupplägget i boken (hallå - fru Grönlund då, hon är ju också med och odlar upp alla tomma lägenheter i hyreshuset som tjocka herr Kupong äger men där Herr Grönlund är portvakt. Också med om att förvandla hela gården till en grönsakssäng med majs, meloner, bönor och rädisor. Hon är också med om att utan herr Kupongs vetskap göra om hela huset till en bondgård i fyra våningar. Kanske är det till och med hon som skriver de fina lapparna bredvid knapparna i hissen: vån 1 Kor, vån 2 Lök och vitlök, vån 3 Svampar vån 4 Äpplen och kycklingar. Men hon får ingen cred. Ingen cred alls. Jo, hon får vara med på omslaget och på några bilder - men alla VET JU att det är hon som ligger bakom åtminstone 75 procent av jobbet. Det känns väldigt 1969 att hon inte får mer utrymme. Eller?)

Annars, Bonnier Carlsen, är den underbar. Helt underbar. Ge ut igen vettja.

Rebell yeah

Min kompis Ana skrev så här på sin blogg häromdagen: "Om du verkligen vill göra en revolution, uppfostra då dina barn på ett helt annat sätt än det samhället vill! Och se till att många följer ditt exempel. Då kan vi snacka om samhällsomvandling!"

Det har jag tänkt på sen dess.

Jag trillar på samma resonemang i Kalle Linds "Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev". I den refererar Kalle Lind till en Frances Westin, som i 70-talsboken med det rättframma namnet "Handbok i barnindoktrinering" uppmanar till att man ska ta med sig ungarna varje gång man tänker bryta mot lagen (sic) så att "de aldrig behöver kämpa mot sin egen omedvetna uppfattning att lag är sanning, när de blivit vuxna."

Jorå.

Det där har jag också tänkt massor på sen jag läste det.

Frances - vad gör du nuförtiden? Jag funderar på att starta en skola, gör jag det så ringer jag dig och så får du komma och konsulta lite som det heter nuförtiden. Okej?


PS: Siri, du får tillbaka boken snart. Förlåt att jag lånat den så länge!

Frågan jag alltid drömt om att få: vad ligger på ditt nattduksbord

Detta ligger just nu på mitt nattduksbord:

"Harry Potter och hemligheternas kammare"

"Att föda ett barn" av Kristina Sandberg (jag älskade hennes "Ta itu")

"Ställd. Förräderiet mot mannen" av Susanne Faludi

Serieboken "Loranga, Mazarin och Dartanjang" av Sara Olausson

Magnus Lintons "Cocaina"

ett gammalt nummer av Mad

samt en populärvetenskaplig bok om narcissister och hur man klarar sig i deras sällskap.


Jag har just läst ut:
"Min kamp" av Karl Ove Knausgård (jag saknar den redan)

Snart ska jag läsa om (i lite lugnare tempo):
"Vänner för livet" av Per Hagman

Efter det ska jag förhoppningsvis börja läsa:
Nina Björks "Fria själar"

Ni rå?

... och just det, Ann Petrén

Ett inlägg till innan jag måste rusa. Ljudböcker ja. De kan ju vara så bra. Ibland fixar förlagen den p e r f e k t a rösten till en bok.

Det har Rabén & Sjögren gjort nu nyligen. På deras nya cd "Småsagor - kompisar" läser übercoola Ann Petrén Eva Lindströms mycket braiga "Vilma och Mona spanar och smyger" och allt är perfekt.

Ann och Eva - the perfect combo.

... och Toiwo Pawlo

För övrigt vill jag bara säga att Peter Cohen väljer utmärkta röster till sina produktioner. Gösta Ekman - suck (en bra suck) - och Toivo Pawlo, som är rösten i "Kalles klätterträd".

Toivo Pawlo alltså. Den rösten kan nog lugna vilken karriärstinn supercurlande 70-talistförälder som helst. Testa till exempel med att lyssna på hans inläsning av "Loranga, Masarin och Dartanjang". Plugga in i iPhonen och lyssna på väg till jobbet. Andas in. Andas ut.

Bättre än all yoga och all förbannad minfullness i världen. Jag lovar.

Peter Cohen-brevet

Hej Peter Cohen. Jag är ett fan som har sett och läst allt du gjort - och jag vill så gärna att du ska göra mer! Var är du nu för tiden? Vad gör du? Vad funderar du på? Varför skriver du inte fler barnböcker? Gör fler filmer? Jag ser på wiki att du är sextifyra år och att du är författare, regissör, producent och möbeldesigner, och att det sista du gjorde i barnkultursvängen var fina, smarta, ömsinta och roliga "Boris och glasögonen" från 2002. Efter det är du mest känd för en snygg och minimalistisk bokhylla som du har designat. Du har inte lagt barnboksproduktionen där hoppas jag. På hyllan menar jag. Jag antar att ditt förlag ligger på dig och tjatar om att du ska skriva mer (eller hur Rabén och Sjögren?), och nu gör även jag det. I min familj vill vi ha mer! Vi vill läsa fler underfundiga mjuka berättelser med den stenhårda anarkistiska kärna som är ditt signum. Olof Landström är säkert med. Kom igen ba. På det igen, Peter!

För er som ännu inte är fans. Check this out:

1. Kalles klätterträd-filmerna från 60-talet
2. Farbrorn som inte ville vá stor-filmerna ("han fyller 33 i maj och har 45 i skor" rappar Gösta Ekman i introt. Ljuvligt. Lyssna och titta i klippet ovan.)
3. TV-serien "Magister Flykt" från 1984
3. "Olssons pastejer" (1988)
4. "Herr Bohm och sillen" (1991)
5. "Gustav och den snåla glasstanten" (1992)
6. "Boris och glasögonen" (2002)

Museum # ett: Nordiska

Jo, nu var det ju så att ett av mina nyårslöften var att under året spana in Stockholms museum på ett relativt aktivt sätt. Och vi hade bestämt oss för (eller vad säger jag, JAG hade bestämt menar jag) att börja med Moderna. Men sen hittade fyraåringen barnboken "Vasagrisen" av Björn Bergenholtz i bokhyllan för ett par dagar sen (en mycket vacker och äventyrlig bok genom vilken man lär sig en hel del om skeppet Vasa), vi läste och beslöt oss för att skippa Moderna och istället gå på Vasamuseet som har en vasagrisvisning varje dag på jullovet klockan 11. Hur det nu kom sig så missade vi Djurgårdsfärjan som vi skulle tagit från Slussen. Vi sprang, oj vad vi sprang, men båten la ut framför näsan på oss och vi fick ta bussen istället. När vi kom fram, lite efter elva, var det så otroligt fullt med ryska turister i Vasamuseets entré att vi bangade ur direkt. På fläcken. Vi gick till Nordiska istället. Där var ingen alls särskild utställning vi ville se, men det fanns en poängpromenad som gick ut på att ungarna skulle hitta gårdstomtens (ja GÅRDStomtens såklart) mössa. Tack vare frågorna snirklade vi oss fram genom hela plejset. "Det dukade bordet", "Dandyn", "Textilgalleriet", "Möblerade rum", "Traditioner", "Leksaker", "Dockskåp", "Plast" - ja allt såg vi. Och vi hittade mössan.

Nordiska är alltid trevligt. Väldigt mycket museum liksom.

Hela besöket kröntes av en stund i museets lekstuga där barnen får vara drängar och pigor och leka med alla de gamla leksakerna och bondgårdsredskapen. Hur kul som helst i en kvart ungefär.

Sen tog vi bussen till Kungsträdgården och åt köttbullar (barnen), strömming (Marc) och jordärtskockssoppa (jag) på Operans bakficka. Tänk att ungarna är så stora att de kan sitta still på finrestaurang. Halleluja.

Museibetyg: 3 (av 5)
Lunchbetyg: 5

Konceptet är helt klart värt att kopiera.

Vikt och alkohol

I går kväll läste jag Peter Cohens och Olof Landströms filosofiska "Herr Bohm och sillen" från 1991 för fyraåringen. Den slutar med den intressanta meningen "Kan en sill drunkna?". (Se den som utmärkt film nedan, Gösta Ekman läser). När vi sen släckte lampan bad fyraåringen mig att sjunga om en sill. Så kom det sig att jag stilla började sjunga honom till sömns med snapsvisor. Jag började med "Silla hon går i havet", fortsatte med "Det satt en mås" och gick vidare via gravölsvisan "Jag dricker brännevin mens jag lever" och "Nu alla goda vänners skål" till gamla spritindränkta spexslagdängor från Göteborgs Nation i Uppsala.

Nu har jag med andra ord gjort två föräldraklavertramp på en vecka: först pratade jag om min flubbiga mage och mina viktfunderingar med åttariga dottern, sen detta med snapsvisorna.

Vilket är värst? Piska mig nu.

Tjena alla dinosauriediggare

Har ni en iPad?

Diggar ni dinosaurier?

Grannfrun har fått en "Massor av dinosaurier"-app att lotta ut, gjord av Sarah Sheppard. En svensk, of course, till skillnad från den som är i you tube-klippet nedan. Skriv ett dinosaurierim här (gärna gröt) innan söndag den 9 januari kl 12 så väljer jag en vinnaresaurus.

2011

Gott nytt år, hörrni.
En fet majoritet av alla svenska kvinnor tror tydligen att livet skulle bli betydligt roligare om de gick ner fem kilo. Så även jag. Så: det blev mitt nyårslöfte nummer ett. Ett löfte jag dock hade lite problem att förklara när åttaåringen undrade "varför"? Det är komplicerat det här med vikt, men jag visade magen och pratade lite om att må bra och att vara vig och så vidare. Det verkade som att hon fattade precis. Så idag lekte jag Kerstin Thorvall och gick på årets första afropass. Knak.

Nyårslöfte nummer två: minst två museum i månaden tillsammans med barnen. Detta löfte ska ni få följa här på bloggen. Spännande va. Nu på lovet ska vi börja med Moderna museet och Mary Kellys utställning om moderskap och barn.

Hej då Thomas Funck

Thomas Funck, Kalle Stropp och Grodan Bolls pappa (samt underbara Eva Funcks före detta man), är död. 91 år gammal blev han, denna barnkulturhjälte som enligt egen utsago endast varit anställt i sju ynka minuter i hela sitt liv. Jag lyfter på min hemstickade mössa och bugar ödmjukt. Sörru.