måndag 3 mars 2008
Stationerad familj
Ungefär så här ekar det i min skalle efter att jag gett ett play station i 40-årspresent till min ålderskrisande man som fyllde år i torsdags:
Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?
Vad tänkte jag när jag köpte denna present?
Min familj sitter klistrade vid tvn med små maniker i händerna och stönar och svär.
Hela tiden.
Vad har jag gjort?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ha ha!
Det är jättekul med play station :-)
Ornda nu ett sing-along-spel också!
Vi har ett. Jag köpte det med. Och har fått svart på vitt på hur enormt jävla skitdålig jag är på att sjunga. Endast Diggiloodiggilej funkar någotsånär. Främling var en katastrof. För att inte tala om Är det det här du kallar kärlek, som man troligtvis måste vara musikprofessor för att följa. Ha ha ha.
Pröva låtar utan "r". Du talar oerhört välartikulerat och vackert på alla sätt men dina "r" kan nog bli för, ehh, "göteborgska".
:)
låtar utan r. har du några bra föslag?
jag tvivlar på att det är där problemet ligger... tyvärr.
Skicka en kommentar