måndag 7 januari 2008

Leve lattemamman

Och så får vi läsa det ännu en gång, för miljonte gången känns det som: de så kallade lattemammorna stressar skiten ur sina kottar med babybio, babysim och babyrytmik. DN firar ännu en gång triumfer i klyschor: i artikeln "Småbarnsföräldrar blir allt tröttare" har de hittat den perfekta morsan, och alla som vill kan unisont klappa i händerna åt denna fina kvinna som väljer bort alla aktiviteter och som "bara är hemma".

"Idag är det ingen självklarhet att gå upp i sin mammaroll och bara ägna sig åt sitt barn under föräldraledigheten. Anna Boström har väninnor som redan efter några månader tog med barnen till affärsmöten och konferenser. Och som valde att bryta föräldraledigheten när barnet fyllt åtta månader."

Det är sant. Orden är från Dagens Nyheter den 7 januari 2008.
Alltså: finns det en dold agenda or what?
Inte för att jag tror att Anna i artikeln inte är en pangmorsa, men varför skall hon användas som ett vapen mot andra som gör andra val? Hur naturligt är det egentligen att som bebis vara hemma i hus och lägenheter tillsammans med bara en enda vuxen (utlämnad till en enda vuxen och dennes ork och välvilja kan man också uttrycka det). Rent historiskt har bebisar ganska omgående inlämmats i en flock (kanske inte i flocken Waynes ... men ändå...). Att Annas lille blev orolig av aktiviteter säger väl inget mer än att just denna lille bebis blev det. Mina barn har alltid gillat att sticka ut på äventyr i världen, att umgås med andra. Öppna förskolan har varit en dröm (för dem, tyvärr tycker inte vi föräldrar att det är lika dunderkul...). Men jag gör ingen allmän sanning av detta. Såklart. Barn, och föräldrar, är olika. Anna får gärna vara hemma med Viktor, men varför tycker hon (och artikelförfattaren) att de är det bästa valet för alla?

Nä. Jag är så utomordentligt trött på allt skitsnack om lattemammor. Det är helt okej att kika snett, döma och snacka skit om aktiva morsor som tar en fika på stan med sin bebis eller tar med barnen på jobbmöten. När farsorna sen gör det samma så jublas det. "Titta en sån fin pappa som är ute med sitt barn mitt på dan. Han måste vara föräldraledig". "Gu så gulligt, han har med barnet på jobbet. Hurra!"

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hurra vilket bra inlägg! Lyckliga mammor är bättre än instängda olyckliga. Bebisar brukar vara glada bara de får vara med sina mammor – eller pappor. Och om det är ett affärsmöte eller en träff med nån kompis eller släktning har ju bebin ingen aning om.

Lisa sa...

ja, det är f-nimej ine klokt! Vad är det som händer? Sätt den är texten i relation med intervjun i helgens GP där Anders Borg anses vara en aktiv förälder (och han jobbar JÄMT och bor inte på samma ort som barnen.)

Anonym sa...

Visst är jag trött som småbarnsmammma (dotter på 8 mån). Men inte beror det på att jag är ute o fikar med andra mammor eller går på babysim. Hade jag inte haft möjlighet till de sociala kontakterna , som min dotter också uppskattar mycket, så hade jag förutom att vara trött blivit galen också.

Grannfrun sa...

precis, smarta damer. precis!

Anonym sa...

Nu har jag gått och varit irriterad på dn:s val av familj i flera dagar. Supermorsan Anna, som respekterar sina medsystrar som "bryter" föräldraledigheten efter 8 månader men själv gör "andra val". Pappan som tycker att han umgås mer med sina barn (i vart fall ger rubriken sken av att detär hela familjen som umgås mera) men som besvisligen inte tar någon förälraledighet. Artikeln innehåller inte ett spår av ideer på hur man som FAMILJ kan göra för att umgås mera med FAMILJEN. gå ner i tid, åka utomlands, vara föräldralediga samtidigt.. jag blir sjukt irriterad på dn:s val av familj. Även om jag naturligtivs respekterar dem för sina val. typ.

Anonym sa...

Åh, det var ett toppeninlägg! Precis vad jag kände när jag läste. Vadå bryta efter åtta månader? Vi har sedan 1974 haft en delad föräldraförsäkring, hälften av månaderna till mamman och hälften till pappan (sen att en stor majoritet av papporna skriver över sin del till mammorna är en helt annan, mycket olycklig, sak), hur kan man då uttrycka sig så? Abryta en föräldraledighet som egentligen redan är över tiden? Det är ungefär samma sak som att skriva: Hon valde att avbryta semestern efter sju veckor - två veckor efter att den normala semestern på fem veckor är slut. Helt absurt!!!

Kanske är mammorna så trötta för att det bara är de som är med bebisen, tar föräldraledigt och sen dubbelarbetar både i yrkeslivet och i hemmet. Har det inte slagit familjen eller artikelförfattaren? Bara en ödmjuk liten undran?