Inga bra eller dåliga känslor

I flera år har jag turnerat med föreläsningen "Hundra bullar i luften" - om duktiga mammor och jämställdhet, och efter att jag pratat om strukturer, politik och att bryta vanor och ifrågasätta förväntningar man har på sig själv (zzz, så tråkig hoppas jag inte att själva föreläsningen är...), så brukar psykosyntesterapeuten och våga-vara-drottningen Jana Söderberg coacha och prata så himla klokt om hur vi kan ta makten över våra egna liv. En av de saker som jag lärt mig av Jana är att sluta värdera olika känslor. För jag är nog inte ensam om att tänka på exempelvis glädje, lycka och lugn som bra känslor och ilska, sorg och oro som dåliga. Bort bort bort med bra och dåligt när det kommer till känslor, har Jana lärt mig. För alla känslor måste få finnas, annars är du liksom halv. Och kanske just därför älskar jag Ann Forslinds pekböcker om bäbisen så himla mycket. Tänk att få ilska och sorg bekräftat redan som ettåring. Tänk att få veta de känslorna är okej - att de är självklara ingedienser i allas liv.

Sen kan jag inte låta bli att tänka på att serien i sin helhet "Bäbis jobbar", "Bäbis lessen", "Bäbis arg" och "Bäbis dansar" är ungefär mitt liv i ett nötskal. Det kanske är mamsen herself som behöver få sitt liv bekräftat? Men, faktiskt, mitt liv skulle behöva ett par uppföljare för att bli korrekt speglat. "Bäbis glad" (jorå, det är jag också, varje dag) och "Bäbis och informationsteknologin" (den kunde bli en rafflande avslutning, den inrymmer liksom alla kategorierna i ett...)