torsdag 28 april 2011

Dagens fråga

Hur är man en bra förälder?

Hur är man ett bra barn?

(från Unga Klara)
(och mig)

Dagens dikt


Apropå Patrik Sjöberg.

"Kom ihåg att du bestämmer
vem som kroppen din får röra.

Och om någon på dig klämmer

vet du vad du måste göra.


Tjejer, killar - hör nu opp!

Om nån tafsar så säg stopp!

Sparka, skrik dig hes och bit!

- Stick och brinn din dumma skit!


Sen berättar du för alla,

var inte rädd, du måste tjalla!"

Ur "Magic, Cilla och Baby - ramsor om tjejer, killar och grejer" av Eva Lundgren

Mitt vilda liv


Amanda Erikssons böcker är alltid fina och relevanta. Alla här hemma gillar dem. "Ärtan går luciatåg" har vi läst massvis med gånger, och "Mitt andra liv" är grym (om ett barn som är avundsjukt på hur kompisens familj lever, äter och inreder (mycket guld) och får byta familj några dar).

Nu är Amandas senaste bok här, och den heter "Mitt vilda liv" och den handlar inte som somliga kanske tror om syndigt sena nätter vid Rivieran, utan om en pojke som får tillbringa sommarlovet hos sin morfar någonstans långt norrut i Sverige.
Morfar bor i kåta. Bara det. Det är eldar som sprakar, vargar som ylar, fiskar som nappar. De dricker vattnet från bäcken, kollar älgar och morfar spelar gitarr framför lägerleden.

Alla rätt. Supermysigt.

Men HALLÅ: det är i mitten av juli och becksvart på natten. I boken alltså. Det poängteras till och med. Och syns på omslaget.

Vilket generalfel.

Jag - ett Sirifan


Kära Siri Ahmed Backström,

tack för att jag fick vara med på din examination igår, på Konstfack. Du har ju gått mastersprogrammet Storytelling (grafisk design & illustration) och ... shit vilken utbildning det verkar vara. Fem bilderböcker hade du gjort, och jag vet inte hur mycket du vill att jag ska skriva om dem här men de var så fina allihop och speciellt en av dem berörde mig så mycket. Jag kan inte sluta tänka på den. Det var boken "Jag skall försöka beskriva dig precis så fin som du är". När jag läste titeln tänkte jag att oj det blir svårt. Hur kan man beskriva någon man älskar precis så fin som den person är?

Men, Siri Ahmed Backström, du lyckades. Jag är stum av beundran. Och rörd. Du är en poet i text och bild.

Som jag sa igår: det ska bli så skoj att följa dig.

Här kan alla som är nyfikna på Siri kika på en av de andra böckerna i slutprojektet - "Våra liv".

måndag 4 april 2011

Frank Zappa vs Vitnos

Jag blir faktiskt så till mig i trasorna av det här med att creddigt folk plötsligt tar "Grottbjörnens folk" till sitt hjärta att jag bara måste läsa om. Inte bara Auel, utan också Sidney Sheldon, Jackie Collins, Kitty och Vitnos. Sånt som jag minns att jag ÄLSKADE när jag var yngre. Men som jag liksom glömt bort. Inte odlat.

För ett tag sen satt vi några stycken på en fest och pratade om att stå för det man gillade när man var tonåring. Då pratade vi musik. Att vara tjej och ha gillat Howard Jones och Gyllene tider och sen i 18-årsåldern träffa snubbar som gillade Frank Zappa och Supertramp och plötsligt finna sig själv lyssnandes på deras musik samtidigt som man smusslade undan sina egna gamla plattor i garderoben. Vi sa att det var hög tid att stå upp för tonåringen man var.

Vissa på festen fattade, andra inte. Fattar ni?

Bra präktigt


Bara att köpa, låna, sno (närå), alla ni som vill att ungarna ska ha koll på naturen. Bra nivå. Fina teckningar. Klokt urval. Relevant fakta. Nu väntar vi bara på boken om träd och en om fåglar. Jobba på Björn Bergenholtz - vi gillar det.

Och ni vuxna som ännu inte är på Kerstin Ekmans nivå kan också ha stor glädje av de här böckerna. Om man säger så. Jag säger bara: barnfaktaböcker. Så rätt, så lagom. Kunde jag dessa fiskar och dessa blommor vore jag stolt som en tupp. Bokunge är inne på samma spår.

PS: Visste ni att den utrotningshotade malen, som lever längst ner i det mörka djupet i sjöar och åar där den känner sig fram med sina långa skäggtömmar (!), kan bli tre meter lång? TRE METER LÅNG.

Jag mötte Mumin

Jag mötte Mumintrollet på Götgatan i söndags. Lite deppigt. Han var väldigt smutsig om fötterna och höll på och krumbuktade sig och hoppade och vinkade till alla som gick förbi. Väldigt omuminskt, helt klart.

Pojken, flickan och muren

Åkej: mer om Ulf Starks och Anna Höglunds nya "Pojken, flickan och muren" (som jag lovat).

Den är skitbra. Först och främst är den politisk. En utblick i världen. Det behöver ungar. Det behöver vi alla. Sen är den poetisk i både uttryck och handling (som ju är på temat längtan - pojken och flickan och deras familj har blivit deporterade från sitt hem, en gård med apelsinträd, som numera ligger på andra sidan den förhatliga muren. De längtar på olika vis.). Den är vackert skriven, och trubbigt realistiskt men ändå just poetiskt illustrerad. Vackra bilder av vemodiga människor och dystra miljöer. Utöver allt detta innehåller den äventyr och spänning. Barnen älskar den, både fyraåringen och åttaåringen (den är i perfekt nivå för hennes första läsa-själv-erfarenheter). Dessutom är det rena rama grundkursen i poesi - som en reducerad version av Snälla poesiskolan (som Anna Hallberg har i DN på lördagarna). Det är nästan det bästa med boken tycker jag. Att den beskriver poesi - hur man kan läsa och vad poesi kan göra. Flickan Sulafa både läser och skriver. Hon förstår poesin "med hjärtat", och hon och den gamla lärarinnan Khadeija läser tillsammans, dricker te, håller tyst och "låter dikternas ord surra omkring inne i huvudena som tama bin". Pojken längtar och försöker ta sig över muren för att hämta saker hemifrån, flickan säger att är man diktare så "kan man röra sig vart man vill". Med orden. Så sant.

Det enda jag kan tycka är lite synd med boken är de traditionella könsrollerna. Flickan är passiv, killen aktiv. Men det finns ju såna flickor - och det finns såna pojkar. De måste ju också få finnas i litteraturens värld. Alla böcker kan inte spegla motsatsen i någon slags iver att förändra världen. (Något som Sverker Lenas är inne på i texten om Snurran, Leni och Stor-Emma i dagens DN. Som för övrigt också förvånar mig. I slutet av texten skriver Lenas "Att tjejer skulle ta lika självklar plats i verkligheten som i bilderboken är föga troligt, men Lilla My lär i vilket fall le i sin himmel åt dagens alla retfulla motvallstjejer". Alltså Lenas - jag kan på nolltid trumma ihop ett gäng motvallstjejer i samma kaliber som Snurran, Leni och Stor-Emma. Hör bara av dig om du är intresserad av ett möte.)

Och jag storknar när jag läser Ulla Lundqvists recension av boken i dagens DN (här). Hon skriver att Adham är aktiv "på pojkars vis", och "Sulafa finner (på flickors vis) tröst i dikter". Övertramp. Pinsamt. Dumt.
Hallå, det är 2011.

Grottbjörnens folk minsann


För övrigt är jag mycket nöjd med att "Grottbjörnens folk" äntligen får upprättelse. Vi är många som förpassat denna läsupplevelse till nån insamling därför att den inte ansågs som fin litteratur, utan snarare som något man borde skämmas för att ha i bokhyllan.

Jag blir sugen på omläsning när jag lyssnar på P1:s Biblioteket om Jean M Auel (här) och läser Ann Heberleins text "Livspussel i eldarnas tid". Herregud - det är inte bara Auel som får upplevelse - det är också jag (som tonårig läsare).

PS: Auel-inslag från Svt:s Babel här. Tipstack till papa Claes.
PS2: Auel kom just med den sista delen i serien om Ayla - De målade grottornas land.