fredag 20 februari 2009

Ur "Varför arbetar mamma?"


(det står: När Mikael har somnat kan Mari göra vad hon vill en stund. Sedan måste hon sova, för snart börjar en ny arbetsdag.)

Har någon någonsin beskrivit mitt liv så väl?
Nä.

Just detta försöker jag berätta för min sexåring varje kväll. Nu är det vuxentid, förstår du. VUXENTID.
SOV!

4 kommentarer:

Johanna.B sa...

Haha klockrent! Jag har inga barn än men jag förstår problematiken.

Kram
/Johanna

Anonym sa...

hahaha :) skönt att läsa att ngn annan också pratar om vikten av att ha vuxentid för sina barn. Tror att det är superviktigt att barnen ser att man är en person och inte bara en förälder. Talade m en vän om detta i samband m att vi förfasade oss över föräldrar (speciellt) som offrar sig totalt samt utplånar sina identiteter som människor för sina familjer. vad händer m de föräldrarna då barnen är i tonåren? Har de ngn respekt?
Vuxentid=visa att man respekterar sig själv och har integritet, alltid rätt att lära sina barn!

Anonym sa...

Jag menar- har barnen ngn respekt för de uppoffrande självutplånande föräldrarna?

ps: Stryk ordet speciellt i texten ovan, den parentesen hamnade bara där :ds

/ trött förälder som nu ska ha vuxentid haha

Anonym sa...

Hej! Har just läst Diagnos:Duktig.
Tyvärr handlar den bara om kvinnor som har akademisk utbildning eller liknande. Men vi andra då? Vi finns vi också! Vi som jobbade i den offentliga sektorn. Vi syns inte i denna bok.Synd! Jag jobbade, studerade (två utbildningar parallelt med varandra),hade ansvar för hemmet och barnen,plus alla andra som jag tog under mina vingars beskydd. Så klart slutade det med sjukskrivning och senare sjkupension.Utbrändheten ledde till fibromyalgi.Studierna blev aldrig klara men studielånet skulle ändå betalas.Nu efteråt inser jag att det var en ohållbar situation, men mitt i stormens öga är det stilla, där märker man inte vad som håller på att hända! Paula.