Sådär ja, nu har jag fått hela Kulla-Gulla storyn återberättad för mig av min nya skrivbordsgranne på frilanskollektivet på Katarina Bangata där jag sitter sen ett par veckor. Min granne minns alla detaljer, själv minns jag bara att jag avgudade Kulla-Gulla och slukade alla böckerna och ville vara som hon. Hon var alltid gyllenlockig, klok, stark och glad - trots sitt hårda liv där i torpet hos den fattiga fembarnsfamiljen som köpte henne på bondauktionen. Själv var jag medelklassig med spikrakt hår och jag slapp sopa därhemma och äta o-sovlade smörgåsar (så hette det va?).
Oh god - I loved her! Nu vill jag läsa om. Eller kanske lyssna, tillsammans med sexåringen. Kulla-Gulla finns som ljudbok, nämlish. Jag har beställt.
5 kommentarer:
Ha ha! Vad är det med oss? Jag satte Kulla-Gulla i händerna på Hanna häromdagen. Vi får se vad hon säger ... Fast Kulla-Gulla har hård konkurrens av Harry Potter.
Jag hade också Kulla-Gulla som favoritbok när jag var liten. Älskade att läsa, gråta och läsa! En annan älsklingsbok var Anne på Grönkulla.
Jag har alla! Du får låna av mig om du ledsnar på att lyssna på Kulla-Gulla. Var helt besatt av henne, i typ trean på lågstadiet bad jag att få heta Kulla-Gulla i stället för Ana.
Oj, vilken nostalgi=).
Älskade också Kulla-Gulla böckerna.
Karin
Theasrum.blogg.se
Jag älskade också Kulla-Gulla. Vilket namn, egentligen...
Rebecka.
Skicka en kommentar