tisdag 30 november 2010

En barnist får ordet

Alltså ni bara måste läsa denna intervju med medieforskaren och vänsterpartisten Margareta Rönnberg. Hon kallar sig barnist (jmf feminist) och tycker att förbudet mot reklam-tv för barn borde bort (att reklamen gör barnen att barnen kan mogna in i konsumtionssamhället och göra dem till kritiska konsumenter), och att barnen också ska få njuta av kommersialismens frukter.

Barn är lika rationella, och irrationella, som de vuxna vid sitt TV-tittare och sin konsumtion, svarar Rönnberg. Snarare är det så att vuxna "överkonsumerar" mångdubbelt mer än vad barnen gör. Då vore det mer motiverat att förbjuda reklam för vuxna män som köper de dyraste "onödiga" prylarna, som lyxbilar.

Dessutom frågar Rönnberg:
Varför ska barnen bara få ta del av konsumtionssamhällets baksidor: tidiga mornar, stress, långa dagar på dagis och frånvarande föräldrar.

En jävligt bra fråga. Den får vi tänka ut svaret på.

Knausgårdfeber


Jag läser första delen av Karl Ove Knausgårds "Min kamp". Så sjukt bra. Alla som är intresserade av att minnas hur det var att vara ung på 70- och 80-talen och alla som är intresserade av att läsa en unik skildring av hur det är att själv vara förälder kan läsa denna p ä r l a.

Jag läser sakta. Vill inte att den ska ta slut. Men det bästa är att när den tar slut så finns det fyra till att läsa vidare i. Knausgård, född 1968, har skrivit en biografi i fem band om sitt liv. Det är en bedrift, jävlar i mig. Långt för att vara om en såpass ung och okänd man, säger ni? Inte alls, säger jag.

måndag 29 november 2010

Dansbandsplaneten


I Jan Lööfs senaste bok, "Pelle på planetfärd" är allt som vanligt: en pojke åker på klassiskt äventyr i tekniskt komplicerad farkost. Bara en sak är ny, nämligen den helt okända dansbandsplaneten. Där dansar Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg och Motter Bölja från Knoll och Tott sitter i publiken. Det finns säkert fler identifierbara kvinnor i bilden. Ser ni några?

Bilden är ju så klart Jan Lööfs sätt att blinka till alla som klagar på hans att han envisas med att så gott som uteslutande ha med killar och män i sina böcker. Så kul, Jan Lööf. Eller? Nä.

Totte

Kolla vad fränt. "Totte städar" på ... ja vilket språk är det? Fint att tänka sig att barn i länder långt bort får läsa Gunilla Woldes Totte. Totte är grym.

En liten Totte-film för Totte-fans finns här. Fem minuter trygghet.

söndag 28 november 2010

Alla får plats. Alla kommer se.


Stockholm är vackert som en saga, skrudad i vitt. I morse adventspyntade vi lite, och sen kom en radiokille och intervjuade barnen om deras leksaker. Åttaåringen var på hugget, fyraåringen mer tillbakadagen. Fokus på intervjun var genus, och jag tror att killen fick några godbitar. Ett kan exempelvis ha varit denna: fyraåringen visar fodralet till vårt Lego Starwars-tvspel och säger: "Där är Hans-Olof (!) och där är Leija. Men hon är bara en prinsessa."

Ja ja. Sen tog vi snowracern till teatern, och det är det ju inte varje dag man gör. Vi såg "Siv sover vilse" på Teater Tre och den var makalöst bra. Scenografin lysande smart, och allt var både festligt och lite obehagligt på samma gång - precis som det är i Pija Lindenbaums bok. Jag fick tårar i ögonen av slutet, där Sivs pappa hämtar och Siv (som är en mycket uttrycksfull docka i pjäsen) hoppar upp i hans famn och kramas som en liten babianunge.

(Och det här är ju kanske helt sjukt ointressant, men man kan se vår snowracer här, på Teater Tres facebooksida.)

Och nu kan jag inte låta bli längre: kan alla teaterintresserade föräldrar ta och tagga ner ungefär hundra hekto? Varje gång vi är på teater känns stämningen i foajén lika adrenalinstinn som innan en OS-lopp i hundra meter. Föräldrarna står där och hetsar och köar och bevakar sin plats för .. ja vadå? De flesta barnteatrar släpper inte in fler än att det går att se från alla platser.

Alla får plats.
Alla kommer se.

Lägg ner trängandet och köandet och den superansträngda stilen.nu. Man får ju fanimig magsår av att ens närma sig en barnteater. Det var gnäll nummer ett. Gnäll nummer två är: varför tar alla med sig för små barn till alla barnteatrar? Alltså ungar som är mycket yngre än de rekommenderade åldern?

Så. Det var skönt att få ur sig.

Natti natti.

fredag 26 november 2010

Pippi 65 år



Idag firar Google Pippi, som tydligen fyller 65 år. "Karin, Astrids dotter, fick sin dedicerade förstautgåva av Pippi Långstrump daterad den 26 november 1945 och därför räknar vi det som Pippis födelsedag." står det på astridlindgren.se.

Känns något skumt dock. Det där krumelurpillret då?

tisdag 23 november 2010

Puss till Olika


Någon som är sugen på att gå i ide? Tanken på att få sova sig igenom vintern i en mjuk och varm lövhög är ju knäckande lockande. Alternativt kan jag tänka mig att emigrera. Jag kan inte låta bli att tänka på människorna som en gång vandrade från Afrika och upp genom Sydeuropa och till slut bestämde sig för att bo här. Här blir bra, sa de. Här! Ofattbart. Det kan inte ha varit november när de kom fram.

I väntan på att drömmen om det där idet ska gå i uppfyllelse så kan man ju alltid läsa om det. I nya "Björnen som längtade hem" av Karin Blixt och Mikael Sjömilla till exempel - en genusambitiös saga från Olika förlag som funkar hur bra som helst. Stora björnen som letar efter ett vinteride är en hon, lilla fladdrande bofinken som emigrerar till Sydeuropa är en han och den hostiga och blinda mullvaden är en hon. Man snubblar nästan på orden första gången man läser, så självklart känns det att det ska vara tvärtom. Allt är bra: story, persongalleri och faktaavsnittet i slutet. Jag säger puss till hela upplägget.

onsdag 10 november 2010

November

Jag har lusmedel i håret, tror att jag nästan pajjade mina bruna läderstövlar genom att gå för länge i slasket idag, vill gå på Håkan Hellström på lördag men har inga biljetter, försöker sluta dricka kaffe för det gör mig helt plötsligt helt darrig, har grälat med åttaåringen som inte någonsin vill öva på sina pianolektioner, tror att jag har en majestätisk förkylning på gång och på tv tjatar de vidare om den där kungaboken som jag är så sugen på att läsa med för snål för att köpa. Jag försöker sälja in jobb men ingen vill köpa, det ligger legobitar över hela vårt golv och de har legat där sen i söndags, och om jag tittar snett till höger ligger en räkning från ett byggvaruhus vi lyckligt shoppade loss på i somras. För över 20 000 tydligen. Jag gick just med i Facebookgruppen Klädutmaningen (köp inget nytt, använd det som finns i garderoben) i ett desperat försök att se något gott i att jag tycker att jag inte har nåt att sätta på mig även om min garderob är full - och i det faktum att jag inte har råd att köpa nya. Innan fyraåringen somnade sa han följande: "Killar är starka. Tjejer är smala." Åttaåringen somnade alldeles för sent för det kliade så i örat på henne.

Snart blir det bättre va?

Massor av män


Läs gärna Barnbokprats inlägg där de närstuderat den otroligt sneda könsfördelningen i Jan Lööfs barnböcker.

Missa inte kommentarerna.

Dom gör mig sne.

Och erkänn att bilden ovan är intressant.

Grannfrun hyllar gorillabok


Dagens hyllning (jag fortsätter ett par dar till tror jag...): "Nu är vi gorillor låssas vi" skriven 1971 av Barbro Lindgren utgiven av Bokslukaren (som är en bokaffär på Mariatorget, så jag vet inte om man kan köpa boken var som helst).

Aaaaaaaa - den är så bra. Så lekfull. Så barnslig. Med sånt underbart språk och så fina enkla teckningar där man verkligen ser ursprunget till Mazarin och Dartanjang. Jag identifierar mig rakt av med den stora gorillan i boken, men på baksidan står det att boken handlar om två små bröder som leker att de är gorillor...

Men sånt kan man ju skita i.

Den stora gorilla tar helt befälet i leken och dikterar villkoren och tar för sig. Den lille hänger på. För det mesta i alla fall. Nån gång protesterar han, men blir överkörd. ("Ska vi låssas att det kommer en krokodil krypande nu? Nej nej jag vill inte ha nån krokodil! Jo det kommer en i alla fall. Skrik då. iiiiiiiiii. Nu räddar jag dig."). Jag håller ofta på sådär med ungarna. Leker att något lite farligt dyker upp så att de ska krypa nära mig, in under täcket och gosa eller kramas hårt. Mmmmm. ("Och så leker vi att du tycker så mycket om mej, så du vill bara ligga bredvid mig. Och du tycker att jag har så skönt skinn, så du vill bara krypa inunder mitt skinn.") Just precis så fixar man ett finfint gos.

Lite samma som att jag tycker att det passar bra att leka sjukhus när jag är trött (jag är patient). Ni vet.

tisdag 9 november 2010

Grannfrun hyllar Limpan

Det är skoj att hylla - jag har gjort det en hel del det senaste och tänker fortsätta lite till. Just nu tänker jag hylla Eva Lindströms ganska många år gamla "Limpan är sugen". En liten bok om att ha dåligt samvete, och en bok som helt saknar text. Hela handlingen går lätt som en plätt att fatta ändå, för Lindströms naiva teckningar är supertydliga.

Minsta treåring fattar att tanten på restaurangen är hungrig och glad över sin korv, att hunden Limpan är sugen på densamma, att tanten struntar i det och glufsar i sig hela korven själv och att hon sen får dåligt samvete över det och inte kan sova om natten. Hon kan absolut inte sova, och hon bestämmer sig för att leta upp hunden och steka en korv till den. På sista bilden förstår man att det är trevligt att äta tillsammans och att det går att göra något åt sitt dåliga samvete.

Jag hyllar hyllar hyllar.

PS: När jag googlade på Limpan såg att att något som heter Lisbet Gabrielsson Film AB har filmrea, och på den rean är Limpan med. Här kan du till exempel köpa en dvd med tre animerade filmer av Eva Lindström ("Lutning", "Äventyrspizza" och "Limpan är sugen" - speltid ca 15 minuter) och ett matinépaket som heter "Örnar, Björnar och en Hund" som är 48 minuter lång och innehåller "Örjan den höjdrädda örnen" (efter Lars Klintings bok), "Nallars väntan" (Christina Björk) och "Limpan är sugen".
25 spänn per dvd. Julklappstips. (fast filmerna är slut hälsar Lisbet via mejl. synd)

Superföräldrar?


I gårdagens DN står det att var tredje tonåring anser att deras föräldrar är trötta och stressade, och att en av fem önskade att deras föräldrar hade mer tid för dem (siffror från en undersökning gjord av Mentor). Tja, man blir ju inte direkt förvånad.
Samma dag som jag läser om undersökningen läser jag för första gången en bok som heter "Stålpappan och Pelé" för barnen. Den är skriven av en norsk författare som heter Annette Saugestad Helland, och den delas just nu ut om man köper ett Happy meal ni vet var. Det är en finfin bok. En superbok. En bok som handlar om en liten kille som fantiserar om att hans pappa är en superhjälte och att det är därför som de susar genom stan så fort på mornarna, därför som pappan alltid har så bråttom och inte har tid för honom. Han har ju fullt upp med att rädda världen ju. "Inte nu, senare" säger pappan, eller "Hitta på nåt själv, Pelé". Och klick klicketi klick låter det från pappans tangentbord om kvällarna. Pelé fantiserar om att pappan gör något viktigt, men han får ont i magen ändå. Ibland försöker han störa, men möts av "Kan du inte bara gå ut och HÅLLA KLAFFEN!"

Jisses. Det här är en bok som behövs.

Den slutar trots allt lyckligt. Med strömavbrott - och pappans dator som plötsligt inte funkar. "Men jag går inte på ström", säger Pelé (så rörande att jag smäller av). Då äntligen uppstår ett mellanrum. Pappan och pojken spelar fotboll, och ser för första gången i boken glada ut.

Jag säger bara: downsiza eller dö.

onsdag 3 november 2010

Mina-kärlek

Läste förresten Anna Höglunds "Mina i Kina"som gonattbok idag, och den är ju helt fantastiskt fenomenal. En filosofisaga. En bok om att längta bort och komma hem och att lyssna på sig själv.

"Mina vaknar på morgonen med en känsla som är mycket större än hon själv. Det är längtan. Den fyller hela Mina så inget annat får plats. Den tränger ut i tassarna och gör trampdynorna alldeles heta."

Ni vet. Den känslan.

Mina reser och kommer hem och vill berätta om allt hon upplevt. Men Kåge (Minas kille) ba: "Det var extrapris på kaffe i mataffären".

Ni vet. Den känslan. Mindre härlig, men ändå okej.

Barnpoesifestivalen 2010


I gårdagens SvD neggade Malena Jansson på tidskriften 10-tals Barnpoesifestival som gick av stapeln i helgen - och på duktiga flickors förmåga att dikta! Festivalen var en musikal (som Jansson kallar ordinär) - tydligen samma som förra året - och duktiga flickor saknar enligt Jansson "det vilda, fria förhållningssättet till språket som krävs för att skriva en riktigt intressant dikt".

Well. Barnpoesifestivalen var kanske något ordinär, men den var helt jävla fantastisk om man jämför med den poesifabrik som de barn som infann sig en timme före föreställningen och betalade 20 kronor möttes av. "Poesifabrik! Vilken grej. Ska man få lära sig skriva dikter där eller?" frågade min åttaåriga duktiga flicka entusiastiskt på vägen dit. "Jajemensan", svarade jag. Väl där möttes vi av blyertspennor, ett ex av Siv Widerbergs "Kärlek och uppror", alldeles för få papper att skriva på samt en hög med ord på utklippta små lappar. Ord av typen hjärta, smärta, höst, vår, gräs och köld. Inget mer. Det blev ändå något av en poesifabrik, tack vare alla duktiga skrivsugna små flickor som satt där och deras föräldrar som förtvivlat försökte inspirera dem.

Höjdpunkten på hela festivalen var förresten de två unga tjejerna som orädda läste sina egna dikter från Lilla Scenen på Stadsteatern. Väldigt duktiga.

tisdag 2 november 2010

Hej då Hans Arnold



Min bror hade en Hans Arnold-plansch i sitt rum, den var från nån barnteaterföreställning och jag tillbringade många stunder med att studera den.

Bilderna Hans Arnold gjorde i Astrid Lindgrens "Allrakäraste syster" i början av 70-talet är helt fenomenala.

Men mest av allt kommer jag att minnas illustratören Hans Arnold för ABBA-omslaget. Ni vet. Det utvikbara. Det grönblåa. Det där Björns dojor var fiskar, Anni-Frids micksladd växte ut från Bennys rygg och Stickan Andersson tittar upp ur pianot.

Det var nån vecka sedan han dog nu. Hej då, Hans Arnold. Tack för alla bilder.

Kvinnan med den gula hatten

Läs här om Lovesocks alias feministmorsa och hennes sätt att försöka förändra världen (bilden kommer därifrån också). Hon klipper och klistrar som ni ser.

Vad säger ni? Är omskrivning eller medveten fel-läsning (där man som vuxen helt sonika väljer att förändra de givna könen i en bok) ett bra sätt att ge ungarna en mer balanserad bild av världen?

En perfekt mix

Ta ett par tre avocados, ett glas apelsinjos, några myntablad och en näve frusna mangobitar och kör i en mixer. Ställ ett sugrör i och ni har tidernas mellanmål.

Till det kan du och din älskling läsa Carina Bodströms (nej, inte gift med den ni tänker på) ganska nya "En puss är inte bara en puss". En Stalfeltskt härlig faktabok om allt ni kan tänkas vilja veta om pussar (och lite till). Mycket intressant om ni frågar min åttaåring.

Kärlek och vitaminer.